Djup kärlek
Jag har ont i mitt bröst. Känns som all sorg har lakt sig som en stor sten långt innut i mig. Men konstigt nog känner jag ingen sorg. Jag känner saknad. Jag saknar min systerdotter. Hon betyder mer än något annat för mig. Om det någon gång skulle hända Emilia någonting, skulle jag ge mitt liv för att rädda hennes. Hon är visserligen inte ens en månad gammal. Men jag skulle offra mitt liv för henne när som helst. Jag antar att jag älskar henne väldigt djupt redan. Jag ska alltid stå med en öppen famn mot henne. Alltid ställa upp och bli den hon alltid kan lita på när allt annat känns fel. När hon inte vill gå till sin mamma eller pappa. Då ska jag alltid finnas där. Jag kommer inte att bli hennes gudmor. Det kommer Dennis (hennes far) syster bli. Och Kim, (min bror) kommer att bli hennes gudfar. Men dock ändå, hon betyder mest för mig. 
Världens vackraste varelse ;*
